Alfred

Onsdagen den 6/1 kl 10.00 började värkarna lite smått och 14.47 samma dag är du född. Och jag var inte ens medveten om det. Jag fick träffa dig tre timmar senare efter att du föddes. En liten kille på 2865 g och 50 cm. 

Innan BB låg jag fyra timmar hemma med värkar som blev värre i rasande fart och kom till BB 13.55. Där konstaterades att jag endast var öppen 1 cm, alltså långt ifrån redo för en förlossning. Däremot hade jag haft kraftiga värkar med 1-3 min mellanrum och ihållande i ca 40 sek till 1,5 min under 3,5 timmars tid.

Sedan tog de en CTG- kurvan för att höra hjärtfrekvensen och därefter kom det bara in fler och fler till rummet. En kollade hjärtljud, en gjorde ultraljud och en gjorde så att vattnet gick. En person skrek "GE HENNE LUSTGAS" en annan skrek "NEJ, ingen lustgas". Sen hörde jag bara "hjärtfrekven ser inte bra ut", "barnets avföring är i fostervattnet", "nu kommer det gå lite snabbt här Sabine" sen tog det inte många minuter till att jag var sövd och  förlöst. Åtta minuter. Att få panikattack och ha värkar samtidigt var det värsta jag varit med om men som tur var vart jag sövd så snabbt att jag inte hann förstå exakt vad som hände. Daniel däremot fick stå och kolla hur flera personer gjorde sig redo för att förlösa mig. 

Allt gick däremot jättebra. Bebis mådde bra förutom lite lågt blodsocker och temp första natten. Och jag är såååå tacksam för alla extremt kompetenta människor och för den timingen vi hade. Daniel var ledig, jag åkte aldrig till väderstad på dagen vilket jag tänkt och jag var inte envis och skulle köra värkarbetet hemma.

En sak är säker, herregud vad man känner sin kropp bäst själv! Var ju inne och gjorde både extra ultraljud och CTG- kurvor samma vecka för att jag bara kände att det var något som inte är rätt. Nu visade sig ju dock allt att se bra ut just då. Men de diskuterade om jag skulle bli igångsatt redan som i måndags för att hjärtfrekvensen gick ner under en kort period. Hade de gjort det hade jag fått en "normal" förlossning och uppleva det jag längtat och taggat för så mycket att få upp min son på bröstet efter timmars kämpande.

Men jag kom fram till att så får jag inte tänka. Jag har en frisk son i min famn och bor i ett land med världens bästa sjukvård. Allting som kunde gå fel den dagen gick ändå helt rätt. Jag älskar verkligen denna lilla varelse över allt annat! Men snälla framtida syskon till dig, skräm mig inte som Alfred gjorde.