Man tror ju man ska sluta bry sig lite mer ju äldre & mer världsvan man blir....men jag blir nog fan mer nojjig. En pytteliten sak i en vanlig människas ögon är jordens undergång i mina.
HUR FAN ÄNDRAR MAN PÅ SIG?!
Bara en enkel fråga?
Ska man bli känslokall istället?!
Att hela tiden grubbla, inte tillåta sig ha råd med misstag & vända och vrida på ALLT kan inte vara hälsosamt.
Vill utplåna fröken duktig i mig.
Någon som känner igen sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar