Ofrivilliga lögnare.

Något jag inte förstår mig på eller orkar med är mytomaner. Människor som helt och hållet lever i en låtsasvärld och tror på den också. Det är inte de stora lögnerna som förbryllar mig, för de är ganska enkla att förstå att det är lögner. Utan det är de små totalt onödiga lögnerna som chockar mig. Hur man hittar på vad man åt igår eller vad man tar i bänkpress. Eller att man bott på ett ställe där man inte har eller säger att man känner en kändis man aldrig träffat. Hur kul kan det vara att leva på lögner konstant? Hur kul kan det vara att ha tusen ytliga vänner som bakom din rygg snackar om dig. Hur kul kan det vara att inte ha en enda riktig vän, för alla vet vilken lögnare man är?!

Fast det sorgligaste är ändå när  någon kommer på deras lögner och de ska förklara sig om varför dom sa en viss sak. Som om man inte fattar att personen i fråga är en jävla looser och har allvarliga problem som sitter djupt inom dom. Som de måste få proffessionell hjälp med.