tisdag 13 december 2011

If I can't apologize for being wrong, then it's just a shame on me.

Supersize VS. Superskinny...

Tänk om man kunde sluta bry sig helt och håller om vad man åt, hur mycket man tränade och hur mycket man rörde på sig. Om man kunde sluta räkna kalorier, få ångest över att man ätit en förstor portion mat eller en godispåse och sluta låta sådant styra halva ens vardag.

Att man kunde sluta tro att ju smalare man är ju snyggare och mer värd blir man. Det är inte ens sant. Inte när det gäller andra i alla fall. Jag själv går inte och tänker på att andra är tjocka eller inte. Men av någon anledning gäller det mig själv.

Jag åt en lussebulle idag. Godis i helgenOch pasta igår. För sådant kan jag få för mig att allt är kört. Att jag kommer bli fet, att jag aldrig kommer att gå ner i vikt osv...

Hur som helst, tränade i alla fall idag, 1 timme på löpbandet (jogga 5 km, löpte 2 km, prommenera 1,5 km) och 10 min på crosstrainern: 650 kcal,

....kanske borde släppa att jag åt den där jävla lussebullen?? Den förstörde ju inte mitt liv??

Helt sjukt. Varför föddes inte jag med världens bästa ämnesomsättning??
Nån som känner igen sig??

2 kommentarer:

  1. Låt det inte gå förlångt bara Bine. Låter som en ätstörning kan uppstå! Bryr mig och dig och du är superfin! :) En lussebulle förstör inget!

    SvaraRadera
  2. Ja, jag känner igen mig i det du skriver bine. Har också världens sämsta ämnesomsättning och får kämpa dubbelt så hårt som alla andra känns det som. Men lovar att en lussebulle inte förstör nånting- och du är jättefin som du är nu! :)
    kram sandra rosberg

    SvaraRadera